se allt långsiktigt men va inte långsint!

Jag har kommit på något jag ska skriva om och det är långsiktigt och långsint...
två skilda saker en positiv och en negativ..

jag älskar personer som blickar framåt som ser möjligheter och endast möjligheter och inte massa hinder:)

var på en hälsokväll igår och då träffa jag nog den mest klockrena pojken alltså, gud va söt och han kan jag säga att han såg verkligen framåt!!

-jag fyller snart 18 år jag:)
-jasså gör du?
-jaa:)
-hur gammal är du nu då?
-jag är 6 år:D

vad säger ni om den pojken? och här sitter vi och klagar över att åren bara går, han såg inte alla 12 år fram till dess för några hinder för han är snart 18:) faan va skön pojke med härlig inställning:)

även när jag pratade om tandkrämen ville han prova den för han hade minsann inte borstat tänderna idag kom det fram:)

Enda man kunde göra var juh att hålla med honom, varför ska man bygga upp massa hinder för honom när han är såå ung, han ser framåt han ser inte sin unga ålder som något fel utan bara att han kommer bli äldre och då blir han snart 18 år:) och när han blir 18 då får han juh märka hur det är och vara det då istället för och säga jaa, men då får du ta mer ansvar osv osv.. utan bara låta han ha kvar dom tankarna:)

han kollar på sitt liv långsiktigt:)

sen har vi dom som är långsinta och vägrar släppa gårdagen.. ursäkta MEN HUR FAN KAN MAN UTVECKLAS DÅ?!!

Det som hände för en månad sen, en vecka sen, det som hände för ett år sen, tre år sen...
kan man inte släppa det kommer man har stått och stampat i alla det år som "grejen" hände på och sen när man väl vaknar till liv så undrar man vad som har hänt med alla runt omkring en, vi utvecklas alla om vi vill.. men endel vill inte så endel står kvar i sandlådestadiet eller tonåren.. vilket som utvecklas dom inte...

Jag vill utvecklas hela tiden och jag accepterar hela tiden det som händer.. klart som faan det är svårt att acceptera en bortgång, men jag måste acceptera och tänka på den tiden som varit för jag får inte tillbaka personen ifråga..

Jag har mist fyra personen moster 53 år,syster 28 år, mormor 87 åroch farmor79 år i loppet av 8 år, mer än va någon upplever under ett helt liv..

Men jag är inte den som lägger mig på backen och låter tåget köra över mig.. hade jag vart en långsint person hade jag låtit tåget köra över mig, för jag hade inte klarat av och släppa dagen.. allt detta hände utan jag hade grävt ner mig i alla tankar som mina monster i skallen skulle skapa... men jag övervann dom:)

men kan man klippa gårdagen kan man nå så himla mycket längre, man kan njuta av livet på ett helt annat sätt, man kan säga att man levde för dagen och att man gjorde det bästa av vad man hade!

varför gräva ner sig i något man har mist, varför gräva ner sig i något man kan fixa, varför gräva ner sig i något som inte ens gör någon nytta i en skalle, varför gräva ner sig i det gamla, varför inte vara glad över allt man har?! varför inte sträva efter att alltid blir bättre?!

jag vill säga släpp taget om gårdagen!!

jag kanske inte har så många år på nacken, men jag har ett förflutet som en gammal.. och nu gör jag något för mig själv som kommer få mig och växa som person. personer som vill dra i mina svaga trådar kommer inte kunna göra det, personer som vill pusha mig och vet vad jag går igenom vet att jag kommer förändras till det bättre för dom vet att jag kommer säga ifrån när något fel.. det kanske tar några månader, men mitt mål är att till hösten ska jag vara den Caroline Skogh som JAG vill vara inte som någon annan vill att jag ska vara.....

Det är alltid bra att förändras om man förändras till det bättre och jag har förändras till det bättre, jag känner inte samma ansvar för vad personer säger till mig elelr vad det nu må vara..

Jag känner att jag lever MITT LIV!! <3>vill du inte behöver du inte, vill du så kan du...vilja, vilja är något vi alla födds med, men alla använder den inte!

Endel vågar inte kolla sig i spegeln varje dag för dom är rädda vad dom ska möta, allt sitter i ögonen, kolla djupt inom dig och du hittar det du inte vill att någon annan ska se, tar du itu med det kommer du känna ro i dig själv tillslut, det kommer vara jobbigt i början men sen kommer det blir bättre och du kommer må bättre och känna att livet går framåt och inte står still... varför stanna upp när ändå tiden går?