aj äm so sorry!

Jag har inte känt orken att sitta här och skriva, men tar mig tiden nu, egentligen orkar jag det inte nu heller, har saker jag ska göra, men gör det för min bäste vän elin som är såå bitter att hon inte har något att läsa;) gumman är du nöjd nu?!

I tisdags var den stora dagen, helt sjukt, det jag går igenom, alltså jag kan inte ens beskriva det för mig själv och när jag tänker på det blir jag tårögd..vad är det som händer med mig?!
en förändrig JAA det kan jag skriva upp att det är pågång, är det jobbigt? -jaa konstigt -jaa bra? -jaa allt är postitivt även om det kanske inte ses som positivt för andra eftersom jag inte är den jag har varit..

jag har växt som fan och dom som inte oxå växer och står kvar kommer inte kunna acceptera min resa jag gör i att bli starkare och kunna stå på sig!

jag och Marie snackade om allt detta igår och att jag sa att endel kommer inte kunna acceptera att jga kommer säga nej och endel kommer tycka att jag har blivit egoistisk... när har jag varit de under mitt liv undrar jag?! kanske på tiden att jag får lägga största delen av MIN tid på mig själv och inte lägga 95% på alla andra utan dela upp det.. jag tycker jag är värd det! och jag ska inte få skuldkänslor för något som är rätt!

det är säkert många som kommer tycka jag är elak och känslokall..men just nu vet jag itne hur jag ska bete mig.. efter jag är klar med mitt schema så kommer kanske endel inte passa in på det jag söker.. men som tur är kommer det nytt=)

jag säger inte att alla är oersättliga, men jag vill inte va med någon som slukar min energi och inte glädjs åt att jag för engång skulle bryr mig och MIG:)

snackade med mickey igår kväll och han är juh bara för underbar, han finns alltid där och han minns att jag hatar när de smatrar på fönsterbläcket:P haha roligt=)
men att han även finns där om jag behöver prata.. finns jätte många fina killar som jag känner som verkligen stötat mig och jag kan inte göra något annat än att gilla dom!

häromdagen snackade jag med elin, guuud va jag har saknat alla våra telefonsamtal, jisses! jag var sååå himla glad efter att vi hade snackat! kanske var mycket jag jag jag jag, förlåt gumman, men händer så mycket nu så jag vet inte hur jag ska bete mig...

Det är jobbigt när man inte vet, när man vart på ett sätt hela ens liv och nu helt plötsligt känns allt förvirrat, man vet inte hur man kommer vakna upp om man är glad eller ledsen, irriterad eller bara jag... men jag gillar det på något sätt..för jag vet vad jag har framför mig:)

alltså jag tror varför jag inte har skreve bloggar på ett tag för dom blir juh så fuckin förvirrande inte bara för mig utan för er oxå kanske?!

vad tycker ni ska jag ta en paus i från skrivandet eller ska jag fortsätta?:)

nu ska jag gå och fortsätta med det jag höll på med, varsågod elin. jag älskar dig!!