livet

jag har nog fattat dessa dagarna efter fannys död va terapin har gjort för mig.. ag känner mig starkare i mitt svaga. jag vågar mer utlämna mig att jag mår inte bra nu. jag är inte så där att JAG MÅR BRA! utan min hund har dött och jag är väldigt ledsen över det..istället för att stänga in mig..

som jag säger så trodde jag inte jag skulle ta de så hårt. just för att man har liksom inte haft något band med personer som har mist sina djur. och det handlar juh om att förstå. jag har aldrig förstått hur de har känts att mista ett djur man har haft som sin i såpass många år..men nu vet jag skillnaden på att mista ett nära husdjur och en människa.. det är skillnad, men de gör fortf. väldigt ont!

igår vet jag inte vad de var med mig, tror jag hamnade i något koma, jag satt o spelade på facebook HELA dagen..Helt sinnesjukt, men de kanske va min terapi just igår, för jag gråt knappt igår, tillsjag skulle berätta för Elin.L om fanny då kom tårarna.
för man känner skillnad på såna som är Nyfikna och bara bryr sig för att få veta. sne har vi dom som BRYR sig dom som verkligen vill mitt bästa och vill inte jag ska va ledsen, men tillåter mig ändå att vara ledsen.
För det är många som är bra på att blunda när ens kompis inte mår bra och sen finns de dom som finns där när dom ska och när dom ska engagera sig lite extra.. underbart med RIKTIGA vänner! <3

familjen har juh vart om detta förr, känns hemskt och säga att man börjar bli van döden, ska någon behöva bli van döden?! det värsta är att man blir lite överrumplad varje gång den kommer på besök..
men man är så jävla trött på den så man fattar inte varför han kan ta djur ute i skogen istället såna ingen har dagligkontakt med...

igår hade jag så ont i sidan, vet inte om de har med sorgen att göra eller om de är något annat, men har inte haft ont där sen jag börja med terapin..

Terapin har gett mig väldigt mycket jag har bleve starkare i mig själv och jag orkar inte med en jävla massa daltning, det här osäkra "tycka synd om mig" jag pallar inte sånt längre, väx upp ta dig i kragen, gör något med livet, va faan.. vad är de som ska va så jävla svårt?! varför sitta där på samma ställe och söka o söka o söka efter personer som är lika svaga som en själv, varför inte leta efter någon som är lika stark som en?! en som lyfter upp en 1 nivå? skulle inte de va så jävla skönt?!

men endel vill stå kvar på samma ställe.. vad gjorde du med ditt liv? -nej, jag vågade inget så jag göra samma som jag gjorde sist vi snackade för 10 år sen... sorgligt!!

utveckling är A och O... gör det du vill nu och inte sen!
i morgon är de kanske försent...

en blixt kan komma från klarblå himmel.. hemskt och oväntat och man blir kluven...

här har ni ett citat:)

vi grumlar livet genom
omsorgen om döden
om vi förstått
att leva lugn.
ska vi också förstå
att dö så
det är min åsikt att döden
visseligen är slutet
men inte målet för livet.