fattar inte..

alltså eller jo jag fattar vet inte varför jag skrev just den titeln..men ensak jag kom på i bilen förut..
kommer ta efter lite av det elin skrev i sin dagbok om vänner.. och jag tror faktiskt att dom vännerna som verkligen står kvar efter allt grus, sand, sol, regn, åska, storm..efter allt så är de nog dom som är väldigt lik en själv som står där när inget annat är kvar..
liksom
ärlig person - ärliga vänner
falsk person - falska vänner
egoistisk person - egoistiska vänner
psykisk sjuk person - psykiskt sjuka vänner
energi tjuv- person - energibovar till vänner

alltså något sånt band måste det väl finnas?
Dom vännerna jag har kvar vi är så ärliga mot varandra som man bara kan bli och det är så jävla skönt och ha de så, man behöver inte ha några tankar om dom utan dom bara finns där även om det tar tre månader eller tre dagar innan man hörs igen:)

för vem orkar med en vän som är osäker på ens vänskap?! är det vänskap då? om man måste ifrågasätta ens vänskap eller om det fortf. finns något där? säger inte magkänslan tillräckligt?!

ni som känner mig vet mycket väl hur jag funkar.. tar ni åter av något jag säger så är det säkert så oxå.. om det är någon som verklgien vet hur jag funkar på den delen så är det elin:) hon kan ringa och hinner man inte svara så vet man att man väntar sig ett ROLIGT meddelande på röstbrevlådan:D skiit kul:) är man på jobbet o inte kan svara är de nästan så man måste gå in på toa för att lyssna för att man vet att man kommer få skratta:D

det är det jag gillar med kompisar, det ska inte va massa gnabb utan bara fun fun fun:)
man är med om så jävla mycket negativt så man behöver positiva saker att höra o göra och inte snacka om vad som är fel, rätt, ditten och datten..varför ska man analysera sönder livet?!

vi lever nu, för vem fan vill gå i mål?! jag vill inte gå i mål än så jag saktar mig snabbt framåt:)

jag må va 23 år gammal och bo hemma.. men jag har inte bråttom att försvinna in i den tråkiga vuxen världen.. jag är fortf singel så jag är inge behov riktigt att bo själv heller..även om det skulle va gött ibland.. men va fasiken man är själv här oxå ibland:) plus som mamma sa -jag tror inte du är redo just NU att flytta hemifrån eftersom du mår som du gör och flyttar du kan du inte bara komma ut ur rummet så står jag där, bättre du mår bra o känner att du klarar dig så...

kanske låter som "klipp navelsträngen" men nej så är de faktiskt inte, det är så att som jag mår så skulle jag behöva åka hem till mamma o pappa eller så skulle jag kanske behöva gå till terapin en gång i veckan i stälelt för 1/2 gånger i månaden...men får tänka lite oxå!! ;)

som en kompis sa -man tänker inte på att du bor hemma, du gör fan som du vill ändå:)
-jaa jag är inte 13 längre utan 23 år och är myndig, jag är liksom inneboende:P hehe

kram på er:)