sanningen strärker för den som tillåter sig själv att höra den

hur många gånger har vi inte försökt säga sanningen på ett känsligt ämne, men ändå inte kommit ändra fram? varför är vi så fästa vid att allt ska vara perfekt? när vi ska säga något ska det låta så perfekt, inget blir perfekt tyvärr.. men den sanna kärleken kanske är perfekt? eller har han/hon oxå sina brister?

alla har vi brister, men ens sanna kärlek kommer han alltid vara perfekt..eller är det så som man ser på äldre par att man lär sig leva med deras jobbiga brister?

eller när det gäller ens vänner? dom är ju oxå ens partner på sätt och vis,, man vårdar det som ett förhållande:) och tar man inte hand om det, så dör det..
endel tål inte ärliga vänner, endel vill bara höra det dom vill höra och vad blir de för vänskap om man måste hålla inne med sin åsikt? jag vill att mina kompisar ska utvecklas lika som mig:)

utvecklas man inte vad är det man vill uppnå med livet isf?
hur många vänner har vi egentligen? riktiga såna som man kan luta sig mot när det blåser kallt, hur många är det egentligen vi kan ringa mitt i natten när något är totalt fel? frågorna är väldigt många...men innerst inne vet man svaret.. man har egentligen många vänner, men dom riktiga vännerna är väldigt få..

jag har få riktig vänner som verkligen ställer upp på en som det värmer när man ser dom och man ser ärligheten i ögonen på dom! inget små hugg med elaka ord, skitsnack om vad man har och itne har gjort..

en vän ska inte va någon som tar ens energi..utan någon som man får energi av, man får energi av varandra :)

måste citera maj från hennes brev "En person som vet, att kärlek blir det "bara" mer av ju mer man ger ut av den... " tycker den delen var så fin!

det får avsluta min blogg, som jag hämtade insperation utav just maj :)